Okey, nu kommer det, den älskade London historien.

Så, dag ett var mkt spännande.
Den började med att jag stack ut för att påbörja resan med tåg ett från Barr till Strasbourg tio på morgonen.
Sedan fikade jag i Strasbourg innan resan fortsatte på ett större tåg till Paris. Väl i Paris så lyckades jag gå bara en smula vilse och gå en väldig omväg när jag skulle gå från Gare de L'est till Gare du Nord. Men det var ok ändå. På Gare du Nord väntade Flora med sitt vita vackra hår :D

Vi spenderade lite tid på tågstationen innan det var dags att gå igenom... en flygplatscheck? Seriöst... Först var man tvungen att använda biljetten för att ens komma in. Sedan gick man igenom med bagaget och var tvungen att ta av jacka och halsduk och allt sådant. Sedan var det passkontroll och tillslut fick man kliva på det otroligt långa tåget. Flora satt i vagn 1, jag vagn 18.

Tåget började röra på sig och bland mig fanns det massa lediga platser så Flora gick den långa vägen till mig. Ett engelskt par bjöd mig på kaka, men jag tackade nej. Senare, innan vi skulle av så bjöd de på kaka igen och sa "du ser verkligen ut som om du vill ha en kaka, och vi vill inte ta hem någon kaka, så vill du ha en kaka?" så jag tackade ja.

Sedan kom vi till en fantastiskt stor tågstation som var ytterst hög i taket (japp,inomhus var vi allt, typ, när vi klev av tågen) och vi gick och köpte våra oysterkort (som fortfarande finns kvar i min plånbok...) och tog "underground" till Wilseden Green (kanske felstavat..), stationen innan vår egentliga station. Detta därför att vi köpte kort som räckte i zon två och tre, medan våran egentliga station Dollis Hill låg i zon tre, och att köpa kort till zon tre är väldigt dyrt. Men, problemet var väl att vi hade bara vägbeskrivning från Dollis Hill, så vi försökte hitta stationen genom att i huvudet typ följa järnvägen. Vi kom in på ett stilla radhusområde och ett tag trodde vi att det var en råtta, när det i själva verket var en plastpåse.

Vi gick runt... väldigt länge, och letade efter det sabla hotellet som verkade finnas på en obefintlig adress. Den skulle vara 305, men när vi gick så var det typ 303 och plötsligt 307. Vi frågade en sista gång och det visade sig att hostelet låg mitt framför näsan på oss, typ. Eller runt hörnet i alla fall.

Vi gick in och skulle betala när han sa "we don't take cards". Darn, det varje svensk fransk utbytesstudent som lever på kortet, inte vill höra. Vi gick till en bankomat, nope, funkade inte, vi gick till en annan, nope, funkade inte. Det började bli lite panikartat vid det här laget... Vi gick till en tredje och yes! Äntligen, den funkade. Vi gick också in i en liten affär (det är fullt med små affärer i London) och skulle handla lite. Vi handlade plastglas, chips, naturgodis, vanligt godis och två öl. De tittade leg på ölen, tur att jag verkligen var arton då :P

Så, vi gick tillbaka till hostelet och betalade och sedan gick vi till andra sidan gatan (eller detta kanske var innan vi betala??) till en pizzeria. Vi beställde en pizza som vi delade på, och denna pizza smakade ytterst udda, speciellt den bit som är mot mitten. Vi fick vitlöksbröd och dricka till, detta till ett väldigt bra pris.
Sedan gick vi tillbaka till hostelet, in på rummet som vi eremiter och sipprade på vår öl. Vi öppnade bara en öl, ställde den andra ute på fönsterkarmen... Vad som hände sedan får ni veta i del två.

Eftersom det var så mörkt så fotad jag ingenting (plus att jag reste med kameran i resväskan) så inga bilder från idag.